skön helg

Den här helgen var grym. Jag kunde slappna av i mycket bra sällskap, bara vara mig själv. Ingen fasad uppe.. inte så mycket i alla fall.. och jag kraschade inte. Var inte ens i närheten en enda gång. Jag är så förbaskat nöjd! Det känns som att jag är på rätt spår. Att det faktiskt finns ett ljus i tunneln.

Det börjar närma sig en tid när han inte kan styra över mig, varken fysisk eller mentalt och framförallt börjar han försvinna ur tankarna. Jag kommer dock fortfarande på mig själv med att rycka till när jag säger något och jag hinner tänka tanken att min pojkvän plötsligt ska reagera precis som honom... men sen kommer jag på att min pojkvän inte är som puckot. Det finns inga likheter. Ändå är jag fortfarande rädd för mycket. Men idag är jag medveten om vad jag är rädd för och varför, och de som är nära har i alla fall fått en eller flera förklaringar om det hela. Det är ett steg i rätt riktning.

Men en känsla är en känsla. Oavsett om det är en bra eller dålig känsla, så har alla rätt att känna. Att känna sig sårad, ledsen eller besviken på någon. Känslor styr man inte. Känner man sig felbehandlad är det bra att grotta ner i sig själv och fråga vad det egentligen är som inte känns helt bra. Vilken del av allt är det jag inte tycker om?
Men skäll inte på någon för en känsla den har. Bli inte sur. Försök förstå. Och det är inte lätt, men försök även förstå när personen du har att göra med är psykopat och spring. Nu är jag lite pessimist igen, men det märker man f*n aldrig... men men.. sannolikheten att det är en psykopat är nog ändå mindre än att personen är lite normal. Har lite svårt att tro på det där själv, men det lät bra.. :)

Rörigt inlägg. Återkommer med förnyade krafter om ett tag.