Vilken lista...

Jag fick med mig en massa papper från KBT-terapin där det står väldigt mycket information om PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Vilken jäkla lista det blev på saker som jag känner igen mig i. Började skriva ner saker i mitt beteende och tänk som påverkar min livssituation.

Vanliga symptom som stämmer in:
1. Svårigheter att styra oron
2. Det är nästan omöjligt att avleda tankarna på det som oroar
3. Orolig sömn och ibland har den drabbade mardrömmar
4. Känslan av att inte sovit något alls på natten, fast man gjort det
5. Att gnissla tänder, speciellt sovandes på nätterna (jag gör det även dagtid)
6. En ökad irritabilitet mot sig själv och mot andra personer i sin omgivning, utan rimliga skäl. (Herregud vad en äldre man störde mig idag på tunnelbanan. Han kunde inte sitta still och rörde hela tiden på munnen.)
7. Svårigheter att fokusera eller koncentrera sig på sina arbetsuppgifter.
8. En tendens att förstora bagateller utan att egentligen vilja det.
9. Obefogad men ständig ängslan att själv bli sjuk eller att andra i en närhet ska bli det. (Oroar mig ständigt för att få en ny cysta i bröstet som inte är godartad)
10. En känsla av att en katastrof kan drabba när som helst.

Fysiska tecken på plötslig ångest:
1. Skakningar och svaghet
2. Darrningar
3. Känsla av att behöva fly
4. Tårar
5. Ont i bröstet/hjärtflimmer, snabb puls eller bultande hjärta
6. Känslan av en klump i halsen/kvävningskänslor
7. Handsvett eller kraftig generell svettning
8. Illamående, orolig mage
9. Förnimmelser av att bli varm eller tvärtom kall, rodnad

Så, med så många saker ovan som stämmer in så behöver man inte vara Einstein för att förstå att jag har PTSD och väldigt mycket ångest, vilket påverkar mitt liv (och min sambos liv) väldigt mycket.

Jag suckar och gäspar också väldigt mycket. Många frågar om jag är trött, jag svarar alltid ja, men jag har aldrig riktigt listat ut varför jag gör det så mycket. Det står här i papprena jag fick idag att det faktiskt kan bero på ångest.

Jag har social fobi. Går inte på krogen som för mig symboliserar att jag inte ser tillräckligt bra ut, jag "duger" inte, folk tar sig friheter - taffsar, bär iväg med en till toaletterna osv - "män" anser att det är okej att vara grottmänniskor och utnyttja tjejer.
Allt gör sig påmint när jag ser någon som liknar honom.
Jag trycker undan minnen, förtränger. Vill låtsas som att det inte har hänt.
Det står "Till sjukdomsbilden hör att den drabbade ibland inte förmår känna intresse för viktiga saker som att betala räkningar, passa tider, och liknande."
Jag passar inte tider, "orkar" inte vara klar i tid, har inte någon lust att gå upp tidigt för att vara på jobbet kl åtta när det är okej med flexen att vara där nio. Jag anstränger mig inte för att komma i tid om det innebär att jag måste stressa.
Har många mardrömmar. Vaknar kallsvettig många nätter.
Har inget intresse för dagliga göromål.
Reagerar överdrivet på bagatellartade saker
Upplever minnesförlust efter bråk, eller under bråk. Kan inte komma ihåg vad jag har gjort samma dag, dagen eller månaden innan.

Sen står det att man måste besöka platser som påminner om traumat för att kunna möta minnena och det som hänt. Bara tanken på det här var stört jobbig. Usch usch. Men jag är redo.

Då fortsätter vi...

Nu har jag påbörjat KBT-terapi.
Mitt posttraumatiska stressyndrom har börjat göra sig påmind igen. Eller börjat och börjat. Så har det varit sen i julas.
Minnesbilder dyker upp. Nu är det alla övergrepp och våldtäkter som dyker upp. Kroppen reagerar på samma sätt som förut. Jag stänger ner, jag fryser till is. Min terapeut liknade mig vid ett rådjur. När dom blir rädda fryser dom och kan stå helt stilla i flera timmar.

Utöver allt som puckot utsatte mig för, så är det en hel del annat som gör att jag inte har det liv jag vill ha. Jag hoppas att jag kommer kunna vända allt till rätta. Det får ta den tid det tar och det får kosta vad det vill.