lördag 29 januari 2011
fredag 28 januari 2011
Unni Drougge vs Niclas Salomonsson
Jag har nu läst ut boken "Boven i mitt drama kallas kärlek" som handlar om Unni Drougges förhållande med Niclas Salomonsson. Genom hela boken beskrivs systematisk psykisk och sexuell misshandel och under flera år fysisk misshandel. De var tillsammans under sju år. När Unni försöker ta sig upp till ytan igen efter att hon lyckats lämna honom skriver hon boken för att bearbeta det hon har varit med om. När boken kommer ut möter människor den genom att:
1) avfärda boken som överdrivet dravel som endast var till för att få fart på Unnis karriär
2) inte tro ett ord på henne
3) läser men gör ingenting själv
Jag vet inte vilket alternativ som gör mig mest arg. Unni satte fart på Niclas karriär som litterär agent. Han har blivit dömd för misshandel av Unni. Han har utsatt henne för ett helvete. Och folk vänder sig inte mot Niclas utan mot henne. "Det är ju hemskt att komma med sådana här anklagelser mot en underbar man".
Mmmmm visst. Jag blir mest arg över att de som attackerar Unni är kvinnor.
Niclas har sedan gått ut i media och försvarat sig. Han bemöter det som står i boken och säger naturligtvis att allt är en lögn. Han "ger en helt annan bild av vad som har hänt", som en annan författare skriver.
Ja, men det är väl självklart att han säger att allt är en lögn. Han har allt att vinna på att säga att hon ljuger. För varför skulle han vilja erkänna att han är precis så äcklig och obehaglig som Unni har beskrivit i boken? Han har allt att vinna på att förneka att det har hänt. Hade han varit en man med ryggrad hade han erkänt att han är ett svin. Men det är inte många människor här i världen som är tillräckligt starka för att erkänna att han är en som misshandlar sin flickvän. Och jag tycker att Niclas har visat ganska tydligt att han inte har någon ryggrad alls.
Niclas är nu agent för många av skandinaviens främsta författare. Jan Guillou, Roslund och Hellström, Eva Dahlgren, Jo Nesbö, Anne Holt, Jens Lapidus, Liza Marklund, Leif GW Persson. Med flera. Jag förstår inte alls hur Liza Marklund som har skrivit x antal böcker om misshandlade kvinnor kan välja att ha en agent som har blivit dömd för kvinnomisshandel. Och Leif GW Persson som ska vara en man som på något sätt ska representera Sveriges brottsbekämpare. Hur tänker han? Och hur tänker alla dom andra författarna? Handlar allt enbart om pengar? ....ja, kanske....
Jag tror helt och hållet på Unni. Heja heja!
1) avfärda boken som överdrivet dravel som endast var till för att få fart på Unnis karriär
2) inte tro ett ord på henne
3) läser men gör ingenting själv
Jag vet inte vilket alternativ som gör mig mest arg. Unni satte fart på Niclas karriär som litterär agent. Han har blivit dömd för misshandel av Unni. Han har utsatt henne för ett helvete. Och folk vänder sig inte mot Niclas utan mot henne. "Det är ju hemskt att komma med sådana här anklagelser mot en underbar man".
Mmmmm visst. Jag blir mest arg över att de som attackerar Unni är kvinnor.
Niclas har sedan gått ut i media och försvarat sig. Han bemöter det som står i boken och säger naturligtvis att allt är en lögn. Han "ger en helt annan bild av vad som har hänt", som en annan författare skriver.
Ja, men det är väl självklart att han säger att allt är en lögn. Han har allt att vinna på att säga att hon ljuger. För varför skulle han vilja erkänna att han är precis så äcklig och obehaglig som Unni har beskrivit i boken? Han har allt att vinna på att förneka att det har hänt. Hade han varit en man med ryggrad hade han erkänt att han är ett svin. Men det är inte många människor här i världen som är tillräckligt starka för att erkänna att han är en som misshandlar sin flickvän. Och jag tycker att Niclas har visat ganska tydligt att han inte har någon ryggrad alls.
Niclas är nu agent för många av skandinaviens främsta författare. Jan Guillou, Roslund och Hellström, Eva Dahlgren, Jo Nesbö, Anne Holt, Jens Lapidus, Liza Marklund, Leif GW Persson. Med flera. Jag förstår inte alls hur Liza Marklund som har skrivit x antal böcker om misshandlade kvinnor kan välja att ha en agent som har blivit dömd för kvinnomisshandel. Och Leif GW Persson som ska vara en man som på något sätt ska representera Sveriges brottsbekämpare. Hur tänker han? Och hur tänker alla dom andra författarna? Handlar allt enbart om pengar? ....ja, kanske....
Jag tror helt och hållet på Unni. Heja heja!
lördag 22 januari 2011
Skalman
Igår var jag och träffade mitt behandlingsteam. En psykolog som jag pratade med i 45 minuter och sedan 45 minuter med en läkare. Dom håller koll på mig. Det känns bra.
Fick strikta order från min läkare. Jag måste börja leva som Skalman. Nästan i alla fall. Tre kvällar i veckan måste jag vara hemma. Rå om mig själv. Träna. Läsa. Måla. Tänka. Och framförallt ta hand om min sömn.
Har sovit riktigt dåligt dom senaste åren. 7 år för att vara mer exakt. Jag drömmer nätterna igenom. Har alltid en hel bok att berätta om när jag vaknar. Det är ormar som äter upp katter. Jag som handlar tvättmedel. Jag bakar kärleksmums. Folk som tar sig in hemma hos mig. Med mera, med mera.
Blev jättebesviken när jag vaknade och inte hade bakat på riktigt..
Har fått nya sömntabletter. Dom verkar fungera bättre för i natt sov jag riktigt bra. Men jag måste alltså ändra mitt levnadssätt. Om jag är trött sju på kvällen så måste jag gå och sova. Jag ska börja förbereda mig och varva ner redan vid åtta. Ta en lugn dusch.
Hon sa även åt mig att försöka få tag på avslappningsband. Jag ser faktiskt fram emot det. Måste lära mig att prioritera mig själv. Så ikväll går jag inte på den fest som jag tackat ja till. Och jag kommer inte kunna käka middag lika ofta med kompisar. Jag hoppas det går bra. Och att folk runt omkring mig förstår att jag måste göra det här. Om jag inte får ordning på det nu så kommer jag nog gå in i väggen mycket snart. Jag är så jäkla trött. När man är trött blir ofta depressioner värre. Så nu gäller det att bryta trenden.
Fick strikta order från min läkare. Jag måste börja leva som Skalman. Nästan i alla fall. Tre kvällar i veckan måste jag vara hemma. Rå om mig själv. Träna. Läsa. Måla. Tänka. Och framförallt ta hand om min sömn.
Har sovit riktigt dåligt dom senaste åren. 7 år för att vara mer exakt. Jag drömmer nätterna igenom. Har alltid en hel bok att berätta om när jag vaknar. Det är ormar som äter upp katter. Jag som handlar tvättmedel. Jag bakar kärleksmums. Folk som tar sig in hemma hos mig. Med mera, med mera.
Blev jättebesviken när jag vaknade och inte hade bakat på riktigt..
Har fått nya sömntabletter. Dom verkar fungera bättre för i natt sov jag riktigt bra. Men jag måste alltså ändra mitt levnadssätt. Om jag är trött sju på kvällen så måste jag gå och sova. Jag ska börja förbereda mig och varva ner redan vid åtta. Ta en lugn dusch.
Hon sa även åt mig att försöka få tag på avslappningsband. Jag ser faktiskt fram emot det. Måste lära mig att prioritera mig själv. Så ikväll går jag inte på den fest som jag tackat ja till. Och jag kommer inte kunna käka middag lika ofta med kompisar. Jag hoppas det går bra. Och att folk runt omkring mig förstår att jag måste göra det här. Om jag inte får ordning på det nu så kommer jag nog gå in i väggen mycket snart. Jag är så jäkla trött. När man är trött blir ofta depressioner värre. Så nu gäller det att bryta trenden.
torsdag 13 januari 2011
Att brytas ner
Han fick mig att tro att alla andra människor i hela världen var som han. Det var jag som var onormal. För känslig. Jag var dålig.
Alla hans nedvärderande kommentarer. Jag pratade konsigt. Löjligt. Fult. Jag gjorde konstiga ansiktsuttryck. Löjligt. Fult. Idiotiskt. Han skäms över mig. Det är synd om honom för att hans flickvän inte vet hur hon ska prata och föra sig. Om jag bara kunde sluta vara så jävla pinsam. Han berättade att folk skrattade åt mig bakom min rygg.
Från att ha varit en verbal, förbannat kaxig person förvandlade han mig till en osäker person. En person som inte vågade se andra människor i ögonen. Jag vågade inte prata inför andra. Jag var alltid rädd för att göra något pinsamt, så att andra skulle skratta åt mig. För dom skrattade ÅT mig. Inte med mig. För det hade han lärt mig att det var så det fungerade.
Vägen tillbaka är lång. Mycket lång. Det är tur att jag inte visste hur lång den var när jag mådde som sämst.
Alla hans nedvärderande kommentarer. Jag pratade konsigt. Löjligt. Fult. Jag gjorde konstiga ansiktsuttryck. Löjligt. Fult. Idiotiskt. Han skäms över mig. Det är synd om honom för att hans flickvän inte vet hur hon ska prata och föra sig. Om jag bara kunde sluta vara så jävla pinsam. Han berättade att folk skrattade åt mig bakom min rygg.
Från att ha varit en verbal, förbannat kaxig person förvandlade han mig till en osäker person. En person som inte vågade se andra människor i ögonen. Jag vågade inte prata inför andra. Jag var alltid rädd för att göra något pinsamt, så att andra skulle skratta åt mig. För dom skrattade ÅT mig. Inte med mig. För det hade han lärt mig att det var så det fungerade.
Vägen tillbaka är lång. Mycket lång. Det är tur att jag inte visste hur lång den var när jag mådde som sämst.
Nu blir det bättre. Trodde jag.
Jag trodde alltid att han inte kunde bli värre än han var alldeles nyss. Jag trodde att han själv skulle inse att han hade gått över gränsen och skulle vilja bli bättre. För det måste ju till och med han förstå, att det han valde att göra var så sjukt. Eller? Vad jag inte förstod då var att han genomförde allt med vilja. Han ville behandla mig som skit.
Första gången han skrek på mig med vilda galna ögon så blev jag riktigt rädd. Jag ville inte vara där. Jag drog på mig mina skor, tog min jacka och grejer och gick därifrån. Sen ringde han när han lugnat ner sig. Jag trodde att han skulle be om ursäkt. Men det gjorde han inte. Han pratade på som om ingenting hade hänt. Jag lärde mig väldigt snart att det bara blev mer bråk om jag någon gång skulle ta upp det igen. Till exempel nästa gång han gjorde exakt samma sak. Då fick jag veta att det var mitt fel att vi bråkade. Att gå till attack är en persons bästa försvar. Och det visste han alltför väl. Varje gång han hade gjort något attackerade han mig.
- Vad är det jag har gjort nu då!!!???? GE MIG ETT EXEMPEL!!!
Han skrämde mig alltid så mycket att jag blev paralyserad. Jag blev så rädd att det blev blankt i huvudet på mig. Jag kunde inte tänka. Jag gjorde ingenting annat än att notera allt han gjorde. Varje rörelse. Varje ord. Han krävde ett exempel och jag kunde inte ge honom det. Det var blankt. Hjärnan fungerade inte som vanligt.
- Se!! utropade han segervisst. Du kan ju inte ens ge mig ETT ENDA exempel!!
Han pratade till mig som om jag vore förståndshandikappad.
- ALLT. ÄR. DITT. FEL. Föööörståååår. Duuuu. Vaaaad. Jaaaag. Säääägeeeer. Elleeeer. Gåååår. Deeet. Föööör. Snaaaabbt?
Han lärde mig mycket. Han lärde mig att människor kan ha ett svart hjärta. Han lärde mig att människor kan vara värre än i din vildaste fantasi. Han fick mig att förstå vad ondska innebär. Han lärde mig att det alltid kan bli värre. Han lärde mig att förvänta det värsta av människor.
Oavsett vilka löften människor ger dig, så kan du aldrig lita på dom.
Första gången han skrek på mig med vilda galna ögon så blev jag riktigt rädd. Jag ville inte vara där. Jag drog på mig mina skor, tog min jacka och grejer och gick därifrån. Sen ringde han när han lugnat ner sig. Jag trodde att han skulle be om ursäkt. Men det gjorde han inte. Han pratade på som om ingenting hade hänt. Jag lärde mig väldigt snart att det bara blev mer bråk om jag någon gång skulle ta upp det igen. Till exempel nästa gång han gjorde exakt samma sak. Då fick jag veta att det var mitt fel att vi bråkade. Att gå till attack är en persons bästa försvar. Och det visste han alltför väl. Varje gång han hade gjort något attackerade han mig.
- Vad är det jag har gjort nu då!!!???? GE MIG ETT EXEMPEL!!!
Han skrämde mig alltid så mycket att jag blev paralyserad. Jag blev så rädd att det blev blankt i huvudet på mig. Jag kunde inte tänka. Jag gjorde ingenting annat än att notera allt han gjorde. Varje rörelse. Varje ord. Han krävde ett exempel och jag kunde inte ge honom det. Det var blankt. Hjärnan fungerade inte som vanligt.
- Se!! utropade han segervisst. Du kan ju inte ens ge mig ETT ENDA exempel!!
Han pratade till mig som om jag vore förståndshandikappad.
- ALLT. ÄR. DITT. FEL. Föööörståååår. Duuuu. Vaaaad. Jaaaag. Säääägeeeer. Elleeeer. Gåååår. Deeet. Föööör. Snaaaabbt?
Han lärde mig mycket. Han lärde mig att människor kan ha ett svart hjärta. Han lärde mig att människor kan vara värre än i din vildaste fantasi. Han fick mig att förstå vad ondska innebär. Han lärde mig att det alltid kan bli värre. Han lärde mig att förvänta det värsta av människor.
Oavsett vilka löften människor ger dig, så kan du aldrig lita på dom.
tisdag 11 januari 2011
söndag 9 januari 2011
Jag har ingen humor
Jag ringer honom på jobbet.
- Hej, hur är det?
- Nä jag fick en borrmaskin i ögat.
- VA?? Har du blivit borrad i ögat??
- Ja, min idiot till kollega drog igång borren och när jag vände mig om fick jag den i ögat.
- Är du på väg till sjukhuset?
Jag har börjat planera hur jag ska ta mig dit så snabbt som möjligt. Jag är beredd att släppa allt jag har och bara dra.
- Nej.
- Varför inte då?
- Vad ska dom kunna göra? Ögat är ju redan förstört.
- Men åk till sjukhuset!
- Nej. Jag skämtar bara.
Efter en lång tystnad får jag ur mig:
- Du skämtar?
- Höhöhö, ja. Du skulle ha hört dig själv. Panikar vid minsta grej.
- Det var fan inte roligt.
- JAG tyckte att det var kul. Du har ju ingen humor. Det var ett SKÄMT!
- Hej, hur är det?
- Nä jag fick en borrmaskin i ögat.
- VA?? Har du blivit borrad i ögat??
- Ja, min idiot till kollega drog igång borren och när jag vände mig om fick jag den i ögat.
- Är du på väg till sjukhuset?
Jag har börjat planera hur jag ska ta mig dit så snabbt som möjligt. Jag är beredd att släppa allt jag har och bara dra.
- Nej.
- Varför inte då?
- Vad ska dom kunna göra? Ögat är ju redan förstört.
- Men åk till sjukhuset!
- Nej. Jag skämtar bara.
Efter en lång tystnad får jag ur mig:
- Du skämtar?
- Höhöhö, ja. Du skulle ha hört dig själv. Panikar vid minsta grej.
- Det var fan inte roligt.
- JAG tyckte att det var kul. Du har ju ingen humor. Det var ett SKÄMT!
lördag 8 januari 2011
Det är synd om honom, del 2
Han ringer framåt lunch på söndagen. Han säger att han har ont i nacken.
- Varför har du ont i nacken?
- Jag sov i fåtöljen.
- Varför sov du i fåtöljen?
- För att Anna sov i min säng.
- Va? Vem är hon?
- Anna från jobbet.
- Jaha, och varför sov hon hos dig?
Det började när de skulle dra hem från krogen. Hon hade sagt att hon skulle stanna ett tag. Sen när han skulle gå typ någon minut senare, så skulle plötsligt hon också gå. Hon bor norr om stan, men ska plötsligt åka nattbussen söderut. Samma buss som puckot åker, konstigt nog. Dom hoppar på bussen. Hon säger att hon ska av vid Gullmarsplan. När dom kommer dit ändrar hon sig. Nä, hon ska nog hem och sova hos sin pappa. Som råkar bo i samma förort som puckot. När dom hoppar av berättar hon att hennes pappa bor åt precis samma håll som puckot. Sen när dom kommer fram till puckots ytterdörr säger han:
- Skulle inte du till din pappa?
- Jo.....
- Ja, du kan ju få sova här om du vill. (detta ska han ha sagt riktigt uppgivet)
Hon springer in och hoppar upp i hans säng. Han sover i fåtöljen. Anna sover i hans säng.
Det här är puckots version av vad som hände.
Tror jag på den?
Nej.
Varför väljer han att berätta det här för mig?
För att få mig att känna mig ännu mer otrygg, precis som vanligt?
Jag frågade om hon visste att han hade flickvän. Jodå, det visste hon. Några år senare fick jag reda på vad han brukade berätta för sina kollegor om sin flickvän. Jag var tjock. Stor som ett hus. Punkt. Det var allt.
Jag kan egentligen bara dra några slutsatser av det här.
1. Om Anna nu sov hemma hos puckot, så är jag extremt säker på att han inte sov i en fåtölj.
2. Om han bara har hittat på hela grejen, så är han mycket störd i huvudet. Men det vet vi ju redan, så inget nytt där.
3. Han var antagligen rädd för att jag skulle hitta något från henne i hans lägenhet och han valde då att modifiera sanningen något, där han själv inte bar skulden - överhuvudtaget - för att hon sov hos honom.
- Varför har du ont i nacken?
- Jag sov i fåtöljen.
- Varför sov du i fåtöljen?
- För att Anna sov i min säng.
- Va? Vem är hon?
- Anna från jobbet.
- Jaha, och varför sov hon hos dig?
Det började när de skulle dra hem från krogen. Hon hade sagt att hon skulle stanna ett tag. Sen när han skulle gå typ någon minut senare, så skulle plötsligt hon också gå. Hon bor norr om stan, men ska plötsligt åka nattbussen söderut. Samma buss som puckot åker, konstigt nog. Dom hoppar på bussen. Hon säger att hon ska av vid Gullmarsplan. När dom kommer dit ändrar hon sig. Nä, hon ska nog hem och sova hos sin pappa. Som råkar bo i samma förort som puckot. När dom hoppar av berättar hon att hennes pappa bor åt precis samma håll som puckot. Sen när dom kommer fram till puckots ytterdörr säger han:
- Skulle inte du till din pappa?
- Jo.....
- Ja, du kan ju få sova här om du vill. (detta ska han ha sagt riktigt uppgivet)
Hon springer in och hoppar upp i hans säng. Han sover i fåtöljen. Anna sover i hans säng.
Det här är puckots version av vad som hände.
Tror jag på den?
Nej.
Varför väljer han att berätta det här för mig?
För att få mig att känna mig ännu mer otrygg, precis som vanligt?
Jag frågade om hon visste att han hade flickvän. Jodå, det visste hon. Några år senare fick jag reda på vad han brukade berätta för sina kollegor om sin flickvän. Jag var tjock. Stor som ett hus. Punkt. Det var allt.
Jag kan egentligen bara dra några slutsatser av det här.
1. Om Anna nu sov hemma hos puckot, så är jag extremt säker på att han inte sov i en fåtölj.
2. Om han bara har hittat på hela grejen, så är han mycket störd i huvudet. Men det vet vi ju redan, så inget nytt där.
3. Han var antagligen rädd för att jag skulle hitta något från henne i hans lägenhet och han valde då att modifiera sanningen något, där han själv inte bar skulden - överhuvudtaget - för att hon sov hos honom.
Det är synd om honom
Jag var i Thailand över jul och nyår år 2004/2005. Tsunamin.
När jag kommer hem berättar han hur jobbigt det har varit för honom. Han trodde att jag hade dött. Han hade supit som en galning. Det var synd om honom. Han förlorade nästan sin flickvän i tsunamin. (Det gjorde han ju inte alls det, eftersom tsunamin inte ens träffade den ö jag befann mig på.)
En hårsnodd ligger på byrån som inte är min.
- Det är min polares tjej. Dom var här när du var borta.
Han har aldrig pratat så fort i hela sitt liv.
Det där tror jag fortfarande inte på. Jag tror han passade på. Han trodde ju att jag var död. Då var det fritt fram.
När jag kommer hem berättar han hur jobbigt det har varit för honom. Han trodde att jag hade dött. Han hade supit som en galning. Det var synd om honom. Han förlorade nästan sin flickvän i tsunamin. (Det gjorde han ju inte alls det, eftersom tsunamin inte ens träffade den ö jag befann mig på.)
En hårsnodd ligger på byrån som inte är min.
- Det är min polares tjej. Dom var här när du var borta.
Han har aldrig pratat så fort i hela sitt liv.
Det där tror jag fortfarande inte på. Jag tror han passade på. Han trodde ju att jag var död. Då var det fritt fram.
Regler
Han hade regler. Oskrivna. Outtalade. Men de tillämpades i vått och torrt.
Vi gick på bio tillsammans med några av hans vänner. Eller ja, dom umgicks i alla fall två gånger under fyra år. Han hade köpt en läsk som jag bar. Jag tog ett sugrör och stack ner det i plastlocket på muggen. En av tjejerna som är med hinner säga:
- Åh nej, gör inte så!
- Va fan gör du???? hör jag honom vråla.
Jag tittar storögt på honom. Vad har jag gjort? Jag fattar ingenting.
- Du gör ALDRIG sådär igen. Förstår du??
- Va?
Tjejen förklarar:
- Han vill sticka ner sugröret själv i läsken.
- Va?
Jag håller sedan tyst resten av kvällen. Tankarna snurrar runt i huvudet. Är han verkligen seriös? Har han som regel att stoppa ner sugröret själv i läsken? Kan man ens ha en sån regel? Men... tydligen kan man det.
Han kommer hem och är fly förbannad. Jag frågar om det är något som har hänt. En tjej på jobbet har trummat med fingrarna på hans lår.
- Vem gör så?? Jag HATAR när folk gör så. Hon är fan dum i huvudet.
Jag köpte kexchoklad till mig själv. Börjar äta den.
- Har du köpt kexchoklad?
Han stirrar på mig.
- Ja?
- Ät inte den här. Ut.
- Va? Varför då?
- När jag var liten och hade tandställning åt jag en bit kexchoklad och aluminiumfoliet fastnade i min tandställning.
Jag tittar på honom frågande. Jag förstår inte poängen.
- Jag HATAR kexchoklad. Det ryser i hela kroppen så fort jag bara ser en kexchoklad.
- Men dom har ju tagit bort aluminiumfoliet nu för tiden.
- Men hör du dåligt? Ät inte den här. Ut.
Vi gick på bio tillsammans med några av hans vänner. Eller ja, dom umgicks i alla fall två gånger under fyra år. Han hade köpt en läsk som jag bar. Jag tog ett sugrör och stack ner det i plastlocket på muggen. En av tjejerna som är med hinner säga:
- Åh nej, gör inte så!
- Va fan gör du???? hör jag honom vråla.
Jag tittar storögt på honom. Vad har jag gjort? Jag fattar ingenting.
- Du gör ALDRIG sådär igen. Förstår du??
- Va?
Tjejen förklarar:
- Han vill sticka ner sugröret själv i läsken.
- Va?
Jag håller sedan tyst resten av kvällen. Tankarna snurrar runt i huvudet. Är han verkligen seriös? Har han som regel att stoppa ner sugröret själv i läsken? Kan man ens ha en sån regel? Men... tydligen kan man det.
Han kommer hem och är fly förbannad. Jag frågar om det är något som har hänt. En tjej på jobbet har trummat med fingrarna på hans lår.
- Vem gör så?? Jag HATAR när folk gör så. Hon är fan dum i huvudet.
Jag köpte kexchoklad till mig själv. Börjar äta den.
- Har du köpt kexchoklad?
Han stirrar på mig.
- Ja?
- Ät inte den här. Ut.
- Va? Varför då?
- När jag var liten och hade tandställning åt jag en bit kexchoklad och aluminiumfoliet fastnade i min tandställning.
Jag tittar på honom frågande. Jag förstår inte poängen.
- Jag HATAR kexchoklad. Det ryser i hela kroppen så fort jag bara ser en kexchoklad.
- Men dom har ju tagit bort aluminiumfoliet nu för tiden.
- Men hör du dåligt? Ät inte den här. Ut.
Ansvar
Ja, det var aldrig riktigt hans grej.
Om jag bad honom att sluta göra narr av mig framför andra fick jag till svar:
- Det är sån här jag är! Jag tänker inte ändra hela mig, hela min person, bara för att du inte har någon jävla humor.
Han fick skjuts hem av polisen en natt. Varför? För att han somnat (tokfull) i en snödriva. Idag - hur illa det än låter - hade jag varit glad om dom hade åkt vidare och låtit han ligga där.
Om jag bad honom att sluta göra narr av mig framför andra fick jag till svar:
- Det är sån här jag är! Jag tänker inte ändra hela mig, hela min person, bara för att du inte har någon jävla humor.
Han fick skjuts hem av polisen en natt. Varför? För att han somnat (tokfull) i en snödriva. Idag - hur illa det än låter - hade jag varit glad om dom hade åkt vidare och låtit han ligga där.
Trillar våld ner framför fötterna på vissa människor?
Delar ur hans vålds-CV:
I hans ungdomsår bröt han sig in på sin skola för att använda datorerna i datasalen.
Han stal bilar och övade på att köra donuts med dessa.
Han höll på att slå ner en svarttaxichaufför. Några andra fick mota han därifrån. Varför? För att chauffören frågade om han vill ha en taxi.
Han har blivit misshandlad och misshandlat andra många gånger ute på stan.
Han har slagit en av sina vänner x antal gånger. Varför? Dels för att vännen spillde champagne på han.
Han blev utslängd från hans favoritkrog. Varför? En kille dansade med hans syster och killen blev lite mer närgången än hans syster hade tänkt sig. Han sliter bort killen från sin syster och tar tag i killens skjorta och börjar putta och slänga han hit och dit. När dörrvakterna kommer och slänger ut han blir han så förbannad att han troligtvis hade slagit ner vakterna också om dom inte hade varit fyra stycken.
Han försökte slita ut den där stackars mannen ur bilen som "försökte köra över hans flickvän".
Hans mamma blir sjuk och opereras akut. Vi var långt utanför Stockholm. Detta var ett gyllene tillfälle att köra bil som en jävla blådåre för att komma till sjukhuset så snabbt som möjligt. Han körde i 160 på en 90-väg. Jag trodde jag skulle dö.
När vi parkerar utanför sjukhuset går han först och köper snus innan han i extremt lugn takt letar rätt på sin mamma.
I hans ungdomsår bröt han sig in på sin skola för att använda datorerna i datasalen.
Han stal bilar och övade på att köra donuts med dessa.
Han höll på att slå ner en svarttaxichaufför. Några andra fick mota han därifrån. Varför? För att chauffören frågade om han vill ha en taxi.
Han har blivit misshandlad och misshandlat andra många gånger ute på stan.
Han har slagit en av sina vänner x antal gånger. Varför? Dels för att vännen spillde champagne på han.
Han blev utslängd från hans favoritkrog. Varför? En kille dansade med hans syster och killen blev lite mer närgången än hans syster hade tänkt sig. Han sliter bort killen från sin syster och tar tag i killens skjorta och börjar putta och slänga han hit och dit. När dörrvakterna kommer och slänger ut han blir han så förbannad att han troligtvis hade slagit ner vakterna också om dom inte hade varit fyra stycken.
Han försökte slita ut den där stackars mannen ur bilen som "försökte köra över hans flickvän".
Hans mamma blir sjuk och opereras akut. Vi var långt utanför Stockholm. Detta var ett gyllene tillfälle att köra bil som en jävla blådåre för att komma till sjukhuset så snabbt som möjligt. Han körde i 160 på en 90-väg. Jag trodde jag skulle dö.
När vi parkerar utanför sjukhuset går han först och köper snus innan han i extremt lugn takt letar rätt på sin mamma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)