Under den här hösten har jag inte mått så bra. Har bott hemma hos mina svärföräldrar.
Det är jättetrevliga och bra, så jag tänkte att - ja, visst hade jag svårt att bo hemma hos puckot, men det var ju mest för att han var en idiot. Det här kommer att gå utmärkt!
Men... ja, jag var naiv. Jag har inte kommit så långt som jag ville tro att jag hade gjort. Att inte ha kontroll, att inte få bestämma de vardagligaste grejerna... Jag klarar inte av det.
Jag var inte beredd på att alla känslor skulle komma tillbaka, känslan av att ha tappat all kontroll osv.
Nu har jag flyttat tillsammans med min sambo till vår nya lägenhet och jag mår genast bättre.
Men har inte återhämtat mig helt... störande.
När tar det slut? När slutar man återuppleva det man varit med om? När slutar jag oroa mig för att se han på stan? När?
