Sju år sedan. Han skickar en hel del sms. Jag är inte tillsammans med han. Jag är inte ens intresserad. Jag skriver i min dagbok att jag önskade att jag tyckte om han mer än jag gjorde, för han verkade vara en bra kille. Skriver att det var ju synd, för det kommer aldrig bli något.
En vecka senare träffas vi på en fest och han säger:
"Jag behöver inte rusa in i något. Det finns saker i livet som är värda att vänta på."
Efter den festen var det några vänner som berättade för mig att dom skulle må dåligt om det blev någonting mellan mig och han. Så jag skickar ett sms och säger att det aldrig kan bli något. Han svarar: "Kom ihåg att jag kanske inte alltid är så bra på att prata, men jag är en jävel på att lyssna. Ring mig om det är något - vad som helst." Han skriver att han inte förstår varför. Han skriver: "Du är vacker som ett rådjur i skogen, som en stjärna på himlen, som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik."
Låter det som en psykopat? Låter det som samma kille som sen bryter ner mig totalt?
När vi väl börjar ses går allt så snabbt. Han säger efter fyra dagar att han inte kan hjälpa vem han blir kär i. Att han aldrig någonsin haft så starka känslor för någon. Han vill att jag bor hos honom. Och hur reagerar jag? Jag skriver: "Jag tror jag blir lite rädd liksom.. Han känner mycket starkare för mig än vad jag känner för honom.. Jag blir lite rädd för att binda mig... Känns som om det är nåt jag missar... "
Dagen efter säger han att han tycker att vi ska skaffa en familj tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar