motstånd

Har inte berättat förut hur mycket motstånd jag brukade göra. Har tyckt att det är motstridigt att göra motstånd när man samtidigt blivit misshandlad under så lång tid. Hur skulle det ha kunnat hängt ihop och skulle någon tro mig?
Läser en bok om misshandel. Skriven av två kvinnor som forskat i ämnet. Kände mig lite vilsen ett tag i boken för den citerar kvinnor som blivit misshandlade och de sa bland annat att han var deras stora kärlek. Där känner jag inte igen mig.
Starka band som kan skapas mellan kvinnan och mannen är kärlek, hat, rädsla, medlidande, skuld, hopp. Jag känner igen mig på hat, rädsla och hopp. Men det kändes inte tillräckligt. Och sen började de prata om motstånd. En polett började långsamt trilla ner.

Jag var alltid arg på han. Jag berättade något i förtroende och i nästa sekund drog han grova skämt om det framför alla sina vänner. Jag sa åt han att jag vägrade behandlas på det sättet. Jag förklarade så väl jag kunde hur jag upplevde det hela och varför han hade fel. Tyckte ständigt att han var enormt korkad. Och jag trodde att, får jag honom bara att förstå min sida av det hela, så kommer han att ändra sitt sätt att vara. Då kommer han att behandla mig bättre.
Jag visste att han behandlade mig riktigt illa och att det var fel. Men jag kände ändå någonstans att jag hade kontroll. Han kunde inte göra vad som helst mot mig. Men mina gränser flyttades ut och suddades bort allt eftersom.

Hans psykiska misshandel började i så små mängder att jag inte reagerade. Jag tror inte att någon hade reagerat. En sak jag kommer ihåg var att han inte tyckte om sättet jag hackade lök på.
- Två helt olika kök. Helt klart. Heeeelt olika kök
Han var missnöjd och ville hellre att jag skulle hacka lök precis som han gjorde, dvs, det rätta sättet. Så för att inte ställa till några onödiga bråk så började jag hacka löken på ett annat sätt. Hade någon reagerat? Hade någon reflekterat över vart det hela kunde sluta?
Hade ni tänkt på att ansvaret helt plötsligt låg på er? Han sa väldigt tydligt att han inte tyckte om sättet jag hackade löken på. Fortsatte jag på samma sätt som tidigare, innebar det att jag provocerade honom och konsekvenserna var mitt fel, för jag valde att inte göra som han bad mig.

Han sa varje natt att han älskade mig. Han sa att han älskade mig ena sekunden och misshandlade mig nästa. Vad betyder det egentligen? Att älska någon?
Idag vet jag inte vad jag kan förvänta mig av en person som säger att han älskar mig. Jag vet inte vart gränsen går. Jag vill lära mig, men det är så mycket som snurrar runt i huvudet. Det finns så mycket rädsla kvar. Och jag skulle inte förlåta mig själv om det skulle hända igen.