torsdag 12 augusti 2010

Drömmen som va fel

I förra veckan drömde jag en natt om mig själv och min nuvarande (intelligenta) pojkvän.
I drömmen var vi på en krog med mycket folk runt omkring, som jag antar var hans vänner. Min pojkvän är högljudd och dricker mycket och vill ha all uppmärksamhet. Helt plötsligt ställer han sig upp och skriker:
- Min flickvän vill ha sex med APOR!!!
Alla tjuter av skratt, men tittar konstigt på mig. Jag antar att dom undrar om jag faktiskt vill ha sex med apor eller inte. Jag blir aslack. Säger ingenting just då, men tänker att när vi går därifrån ska han få höra ett och annat.

När jag vaknar är jag så sjukt arg på min pojkvän. Han ligger och sover och det är nästan så att jag väcker han och frågar vad i helvete han menade med allt det där.
Han vaknar, rullar över på min sida och kramar och pussar mig.
Då inser jag att det egentligen är puckot jag drömmer om, men i fel gestaltning. Det här är en typisk pucko-grej. Jag har tusen exempel på liknande händelser som hände i det verkliga livet.

Det drömmen påminde mig om var att jag alltid tog extremt illa vid mig av såna här upptåg. Kände mig kränkt. Jag blev alltid sjukt arg, men visade det inte för alla andra, eftersom jag tyckte hela situationen var pinsam. Puckot fick alltid höra hur arg jag var när vi gick därifrån. Hans enda svar varje gång var:
- Men, ska du bli SUR nu igen!?? Det var ett SKÄMT!! Du har ju för fan ingen humor.
Jag försökte varje gång förklara att det måste vara på mina villkor om han skulle skämta om mig. Om jag känner mig kränkt av hans ord, så har han gått över min gräns och det måste han respektera. Men nej.

Jag tänkte då, och egentligen ända fram tills nu, att han var för korkad för att förstå. Men jag börjar inse att han inte alls var för korkad för att förstå. Han bröt ner mig fullständigt under alla år. Det var medvetet. Han visste vad han gjorde. Han visste mycket väl att såna här offentliga utspel bröt ner mig.
Det var psykisk misshandel, som det mesta han någonsin gjorde mot mig.

1 kommentar:

Seahorse on lifesearch sa...

Den psykiska mobbningen och förnedringen där de hela tiden gjorde narr av ditt inre, dina känslor, tankar och om och om igen bröt all form av förtroende och tillit var konstant. Och på något vis gjorde de dig så beroende av dem att du fortsatte att "lita på" dem och det gjorde dig bara ännu mer sårbar eftersom man fortsätter att delge dem saker.

Det är så underbart att du träffat någon som är raka motsatsen. Jag är så glad för din skull.