Försöker få han att förstå att han gör fel ibland.
- Du drar grova skämt om mig framför andra. Jag tycker det är jobbigt. Det sårar mig.
Dom tre meningarna är mer än han klarar av. Han blänger på mig.
- Jag har fan ALDRIG skämtat om dig! Varför skulle jag vilja såra dig?
- Jo, men du har faktiskt...
Han står upp. Musklerna är spända. Ögonen är svarta. Hans ansikte är hårt. Händerna är knutna. Han slår handen i bordet med all kraft han har.
- GE MIG E-T-T ENDA EXEMPEL NÄR JAG HAR SKÄMTAT OM DIG!
Hans ansikte är så nära mitt. Hans galna ögon stirrar på mig. Han spottar mig i ansiktet.
Jag blir stel. Spänner hela kroppen. Jag tittar på honom för att försöka lista ut vad jag ska säga. Om jag kan göra något för att få han att lugna ner sig. Jag kan inte tänka.
Han tar tag om stolen jag sitter på med ena handen och bordet med den andra. Jag sitter i ett hörn och kan inte komma därifrån. Han vickar till stolen så att den håller på att välta. Jag tar snabbt tag om bordet för att inte trilla av.
Han ger mig ett snett leende. Ser nöjd ut.
- Se! Du kan ju inte ge mig ett enda exempel på när jag har gjort så. Du måste sluta ljuga. Folk kommer ju tro att du är knäpp om du hittar på saker hela tiden. Jag uppskattar inte att bli anklagad för saker jag aldrig har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar