Jag förstod hela tiden att förhållandet var dåligt... eller mindre bra... Några dagar efter det att jag hade tagit mig därifrån skrev jag att jag lämnade han för tusen anledningar, att jag inte var lycklig osv.
Men jag hoppades fortfarande på att han skulle förändras, vilja ändra sina vanor för min skull. Men jag insåg redan då att det aldrig skulle inträffa. Han skulle inte förändras. Inte för min skull, inte för någon annans.
Men jag förstod inte då hur pass dåligt det faktiskt var. Det är först nu, senaste halvåret som jag har insett hur mycket han förstörde - inte bara saker - men även det mesta hos mig. Det som var jag.
Jag var så inne i att inte göra han arg och besviken på mig att jag tappade bort mig själv. Han gick alltid först.
Han straffade mig för saker. Råkade jag säga en tanke jag hade om honom högt som var mindre bra så blev jag straffad och fick be om förlåtelse tills han inte kände sig förorättad längre. Det var alltid han som var sårad eller kränkt.
Det känns frustrerande att veta att jag redan då var fullt medveten om att förhållandet var dåligt, men att det tog så lång tid för mig att ta mig därifrån. Jag har fått höra att jag måste lita på min magkänsla. Har någon rejäla humörsvängningar - stick därifrån. Men jag hade den magkänslan i flera år och jag gjorde ingenting på sjukt lång tid. Så hur ska jag kunna lita på mig själv att jag gör det rätta nästa gång?
3 kommentarer:
Jag vet inte hur jag ska lita på min magkänsla. Jag vet inte ens hur den känns längre. Den ljög för mig och jag ljög för den under så lång tid att jag vet inte om den talar sanning. Jag tror inte jag skulle känna igen den om jag hörde den.
Det kan vara svårt att veta om det är magkänsla, hjärnan eller hjärtat som talar. Man kan vara bra på att övertala sig till det man vill tro.
Precis som du skrev i något inlägg nedan, så är han inte normal. Han är inte så som de flesta är. Det är väldigt trist att du ska ha råkat stöta på någon som kan förstöra en som person så mycket. Men jag vet att du är stark. Och när du inte är det, så får du ringa mig.
Nä, det är fasen svårt. När det hade gått för långt skrek hjärna, hjärta och magen att det var fel, men då hade det gått för långt. Men även om det bara är en av tre som ger en signaler att något är fel, så ska man dra därifrån.
Tack för att ni är så fina vänner!
Skicka en kommentar