Sitter och läser om psykisk misshandel. De radar upp vilka rättigheter du har.
Du har rätt att känna dig trygg och respekterad. Att få en ordentlig och uppriktig ursäkt när din pojkvän har sårat dig. Du har rätt att leva utan hot eller anklagelser. Du har rätt att bli tillfrågad om du vill göra något. Inte beordrad. Inte bestraffad. Du har rätt att umgås med dina vänner och familj när du vill. Och så vidare.
Självklara saker. Men de här självklara sakerna hade inte jag då. Det var ingen självklarhet att ens få prata i telefon. Det var ingen självklarhet att få stanna inomhus när det var tjugo minusgrader ute. Det var inte ens en självklarhet att få ha på sig en jacka.
Det gick inte att prata med honom. Han pratade inte med mig om det inte var så att jag hade gjort något fel. Jag förstod aldrig vad jag gjorde fel. Jag förstod inte hur förhållandet kunnat bli så trasigt. Jag ville bara att han skulle behandla mig som alla andra behandlar en människa.
Men vad jag än gjorde eller sa så blev jag bestraffad för det.
Hade vi bråkat så ville jag prata om det för att kunna lösa det. Ofta visste jag inte vad bråket hade handlat om. Men det blev inga lösningar. Det blev bara ännu mer bråk. Och sen slog han sönder något. Jag blev rädd och sa förlåt. Ingenting var löst.
2 kommentarer:
Rättigheter.
Alla har rättigheter och de vet inte ens om det. De har aldrig upplevt hur det är att inte ha dessa rättigheter. Och jag önskar att ingen människa på denna jord någonsin skulle få uppleva hur det är. Jag hade inte dessa rättigheter precis som du. Men jag tänker se till att ha dem händan efter!
Psykisk misshandel är nog det värsta, man har inte ens några blåmärken att visa upp. Till det kommer omvärldens oförstånd och ovilja att se vad som sker, ytterligare en kränkning. Bra att du skriver om det.
Skicka en kommentar