En dag måste jag acceptera att jag har utsatts för flera stora övergrepp. En dag ska jag lära mig att det är okej att må dåligt. Att jag inte måste dölja det. Att människor finns runt omkring mig som vill mig väl.
Idag pratade vi om min syn på världen och jag kom att prata om bankrån. På banken befinner sig många människor som väntar på sin tur. In kommer några rånare. Dom har vapen och är aggressiva. Alla blir chockade och rädda. Dom tar tag i mig och knuffar fram mig till rånarna - här, ta henne!!
Så lyckas dom rädda sina egna tragiska liv genom att offra mig.
- Tror du att alla hade puttat fram dig?
- Ja.
- Tror du inte att någon hade ställt sig framför dig? Skyddat dig?
- Nej.
- Inte din bror? Pappa? Mamma? Din pojkvän? Dina vänner?
- ... nej...
- Vem skulle du rädda?
Jag tänker efter och börjar garva. Jag skulle rädda mina katter. Men vad skulle dom göra på en bank?
Jag vill inte rädda någon, för ingen vill rädda mig. Det är min sanning jag går runt med, varje dag, kväll, timme, minut, sekund. Ingen vill rädda mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar