Vilket jävla skitliv jag har haft. Jag blir så arg och frustrerad. Eller snarare- jag borde bli arg och frustrerad, men orkar inte. Den här veckan har jag inte varit närvarande. Jag är någon annanstans. Drömmer om en annan verklighet där jag mår bra och där dom här tankarna, minnena och handlingarna inte finns. Dom har aldrig funnits, aldrig existerat.
Jag vill ha vanliga jävla problem. Jag vill kunna lita på mina egna tankar och känslor. Men jag tror det är något allvarligt fel på mig. Skulle någon höra mina tankar skulle jag bli inspärrad. Så jag lyssnar inte på mig själv. Jag vet ju själv att jag är knäpp.
Jag får människor runt omkring mig att må dåligt. Orkar inte. Jag vill inte vara den här personen som orsakar så jävla mycket skit. Jag vill inte göra andra människor illa. Det är inte min mening.
Någonstans långt inom mig kommer jag ihåg en bråkdel av en känsla av hur det var att må bra. Jag vill vara den person jag var innan. Inte helt och hållet, men stora delar av vem jag var då. Jag vill visa människor att jag uppskattar dom. Men jag orkar inte. Vill ha energi. Vill ha en vilja att visa folk hur mycket dom betyder för mig. Jag är dålig på det. Slängde bort min energi och 4 år av mitt liv på en jävla psykopat. Det är lite som att jag har givit upp. Det blir inte bättre än så här. Det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig. Det blir inte bättre.
Jag är så likgitlig inför världen runt omkring. Orkar inte göra rätt för mig. Trots att jag vill. Men... jag vet inte... jag orkar inte. Orkar inte bry mig.
3 kommentarer:
Du är inte ensam om ditt skitliv, dina sjuka tankar och viljan att det bara ska ta slut. Men du är åtminstone ärlig. Jag däremot fortsätter att vara snäll mot andra, sätter andra före mig i alla lägen och därför lyssnar jag aldrig på mig själv. Mina tankar, mina känslor eller vad jag känner för. Det faktum att du låter dig vara totalt ärlig vilket då leder till att andra mår dåligt och såras är sååååå mycket bättre även om det inte känns så. Jag blir avundsjuk på din själviskhet om jag nu får ha en sådan avundsjuka. Hur sjuk är inte jag!
Det är en lång uppförsbacke, men du försöker, strävar framåt. Jag tror på dig, du är så himla bra.
Du kommer hitta tillbaka till den du var innan om det är de du vill. Du gör ingen annan illa. Du mår dåligt, och ibland är det svårt att förstå vad du går igenom. Men vi finns här för dig så du vet. Och du kämpar på, vilket är det enda du bör koncentrera dig på?
Skicka en kommentar