Idag när jag gick ut från min port och ut på gården så såg jag en liten flicka, 8-9 år gammal som stod och grät floder. Jag ser mig snabbt omkring och ser ett par i 60-årsåldern sitta på sin uteplats 10 meter bort. De sitter och tittar på flickan men gör ingenting.
Jag höll på att ringa ett samtal men lade snabbt på igen. Gick fram till den lilla flickan och frågade om hon inte kunde komma in. Hon hade tappat bort sin pappa. Efter en minut hade jag fått reda på att hennes pappa hette Bosse, hennes mamma var hos Staffan och att de hyrde föreningens gästlägenhet. Jag hade ju ingen aning om vilka familjen var, men jag hjälpte henne till gästlägenheten och vi hittade hennes pappa.
Allt tog max 5 minuter.
Min fråga är - hur kan paret INTE resa sig upp och hjälpa den lilla flickan???????
Jag kan förstå (även om jag inte tycker att det är rätt) att folk inte längre vågar säga ifrån till folk som beter sig som svin. Skräckexemplet är mannen som sa åt en kille att inte urinera i entrén och blev knivhuggen till döds. Så ja, jag kan förstå att alla inte vågar säga till. Men. Att hjälpa en liten flicka. Hur lång startsträcka kan man behöva? Vad ska hända för att dom ska hjälpa henne? Eller kommer de bara stänga fönstren när dom vill sova för att hon står utanför och stör och gråter? Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar