Jag känner sorg över allt det jag missade under mina "förlorade år".
Alla fester som jag inte fick gå på. Alla människor och vänner jag aldrig lärde känna.
Jag känner sorg. Det gör mig ledsen, men inte arg. Jag kan inte få tillbaka de åren. Oavsett om jag skulle ge min vänstra arm för att göra om min student och faktiskt tycka att det var den bästa dagen i mitt liv!, så kan jag inte det. Inte heller kan jag göra om min examensdag och känna mig lite mer tillfreds.
Jag vinner ingenting längre på att vara arg. Det var mitt sätt att hantera allt under lång tid. För mig funkade det. Men jag måste medge att jag får betydligt mer energi över till annat nu när jag inte längre går runt och är arg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar