Varför gick du inte?

En fråga som jag har fått otaligt många gånger. Varför gick jag inte tidigare? Vad var det som hindrade mig?
Som jag har skrivit om tidigare var jag rädd. Men vidden av hur rädd jag var tror jag är svår att förstå. Jag var rädd för att han skulle ta mitt liv.

Emma var 19 år när hon gjorde slut med sin pojkvän Fadi. Han kontrollerade hennes liv och hon ville inte vara tillsammans med honom längre. Men hon var rädd för att göra slut, för hon visste att han skulle bli arg. Så arg att hon var rädd för sitt liv.
På grund av sin rädsla gjorde hon slut med sin pojkvän på en offentlig plats, där det fanns gott om människor runt omkring. Att det var slut mellan dom accepterade dock inte Fadi. Några dagar efter uppbrottet fick han in henne i sin bil och körde iväg henne till ett fält där hon misshandlades mycket svårt, våldtogs och knivhöggs. Han tog struptag runt hennes hals, utdelade slag och sparkar mot hela hennes kropp, han stack en kniv i hennes ögon.

Emma fick svåra hjärnskador. Hon har opererats åtta gånger i hjärnan. De tog bort skallbenet på båda sidorna under 15 veckors tid. Första tiden efter misshandeln låg hon på sjukhus i Lund för intensivvård. Under lång tid kunde Emma varken tala, svälja eller komma ihåg någonting. I maj 2010 satt hon i rullstol och försökte lära sig att gå igen, men eftersom hennes båda korsband är av så får hon lära sig gå med en knäskena.

Idag kan Emma gå och prata. Helt återställd är hon dock inte. Hennes närminne är borta och hennes syn är mycket dålig.

Det finns fler som Fadi, eller som Casper Östlöv, som han numera heter. Jag och andra misshandlade kvinnor har mött hans jämlikar. Det är det här vi är rädda för. Det är det här som är skälet till varför det är så svårt att gå. Det är som att fly från ett krig. Du vet aldrig när fienden hinner ifatt dig.
Att befinna sig i en relation med Fadi eller hans jämlikar är att befinna sig i direkt livsfara.
Det som fick mig att gå var att jag insåg att han skulle försöka döda mig vare sig jag stannade kvar eller gick. Jag tycker att den rätta frågan att ställa till de som har tagit sig ur inte är - varför gick du inte tidigare? utan Vad fick dig att gå?