Jag var i Thailand över jul och nyår år 2004/2005. Tsunamin.
När jag kommer hem berättar han hur jobbigt det har varit för honom. Han trodde att jag hade dött. Han hade supit som en galning. Det var synd om honom. Han förlorade nästan sin flickvän i tsunamin. (Det gjorde han ju inte alls det, eftersom tsunamin inte ens träffade den ö jag befann mig på.)
En hårsnodd ligger på byrån som inte är min.
- Det är min polares tjej. Dom var här när du var borta.
Han har aldrig pratat så fort i hela sitt liv.
Det där tror jag fortfarande inte på. Jag tror han passade på. Han trodde ju att jag var död. Då var det fritt fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar