Trauma

Att utsättas för ett trauma är påfrestande. Man utsätts ofta för livsfara. Något outhärdligt. Kroppen har ett inbyggt skyddssystem som innebär att man slåss eller flyr. Vid ett trauma sätts de här systemen ur spel. För att skydda sig själv tar man istället till andra strategier för att överleva.

Ofta pratar man om våldtäkter, då symptomen ofta uppkommer vid just våldtäkt. Men även misshandel kan ge upphov till exakt samma symptom.

Isolering innebär att man skiljer ut känslor från situationer och händelser. En kvinna kan till exempel i detalj redogöra för vad som hände under våldtäkten men det är som att hon pratar om någon annan. Eller så går hon till jobbet eller skolan nästan dag och verkar vara precis som vanligt. Det handlar helt enkelt om en känsloblockering.

Splittring - eftersom verkligheten blir outhärdlig splittrar man upp den i delar som man sedan har svårt att se sammanhang i. Det kan till exempel handla om minnesbilder från våldtäkten som inte verkar höra ihop. Det kan också handla om att man splittrar upp kropp och själ. En del kvinnor beskriver det som att de lämnar sin kropp under våldtäkten/misshandeln. Andra kanske kan komma ihåg precis hur tapeten såg ut men kan inte minnas hur övergreppet gick till.

Bortträngning - vid bortträngning stänger psyket helt ute minnen som är outhärdliga. Man kan inte komma ihåg bitar från tiden före, under eller efter våldtäkten. Ibland kommer man inte ihåg något alls. Personer som utsatts för övergrepp som barn kan helt ha förträngt detta, minnesbilderna kan börja komma i vuxen ålder. Minnen från bortträngningar kan komma tillbaka i vaket tillstånd eller i drömmar, men det är inte alltid man kan koppla ihop dem med våldtäkten/misshandeln.

Förnekande - Vid förnekande så vägrar man att godta en verklighet som känns för hemsk och "bestämmer sig" därför för att det inte alls har hänt. När någon frågar hur man mår förstår man inte alls vad de pratar om. Kanske väljer man att se våldtäkten som att man hade sex.

Identifikation - När våldtäkten eller våldtäkterna sker i en relation kan vanmaktskänslan bli extra stor. Man klarar inte av att se personen som man kanske är beroende av och /eller älskar som en våldtäktsman. Man försöker "sätta sig i den andres ställe" för att kunna förstå och känna empati. Han har det ju så jobbigt just nu, han är ju snäll egentligen men han har ju haft en så svår uppväxt.

Lägga skuld på sig själv - Att kvinnor som utsatts för våldtäkt ofta lägger skuld på sig själva handlar om många saker, framför allt om de värderingar som råder i samhället. Men att lägga skuld på sig själv kan också vara en försvarsstrategi. Genom att vårt eget handlande får betydelse för det som hände kan vi känna att vi hade viss kontroll över situationen. Om jag bara hade gjort annorlunda, inte druckit, inte kysst honom... så skulle det aldrig ha hänt. Det innebär att samma sak inte behöver hända igen.