skuld

Jag har kommit på att jag misstror mig själv.
Var det verkligen så farligt? Är jag för känslig? Överdriver jag? Hade alla andra kunnat vara med om samma sak och klarat det bättre? Hade dom kallat det misshandel? Våldtäkt?

Jag mår mycket bättre idag än för bara ett halvår sedan. Men jag har nog inte riktigt accepterat allt än. Jag anklagar fortfarande mig själv för att ha en del av skulden av allt som hände. Jag visste hur han skulle reagera när jag hackade lök på mitt eget sätt och inte på hans sätt. Jag visste och ändå valde jag att gå emot honom hela tiden, nästan varje dag. Det var min hämnd, men det gjorde ju allt bara värre.
Samtidigt var det ju omöjligt att leva och inte göra han upprörd. När han flyger i taket över att jag andas så finns det ju inte en chans att komma undan han. Ändå undrar jag ibland om jag överdriver. Om jag är för känslig. För svag.

Jag fogade mig när jag redan knuffat han över gränsen. Då ville jag bara överleva. Förstår inte riktigt. Det är inte det smartaste sättet att förhålla sig till en sån människa.. Med antisocial personlighetsstörning.. En psykopat..