Fick frågan igår om jag förstår att jag blivit misshandlad.
-Jo, det har jag.
-Skulle du själv kalla det misshandel?
-Nej, det skulle jag inte. Vill inte klaga. Vill inte verka svag. Jag ser det mer som att jag har utsatts för en psykopat. Jag får inte ihop ekvationen jag + misshandel = sant. Jag förstår ju att det är misshandel, men...
- Du har lärt dig att du har blivit misshandlad, men du skulle inte kalla det misshandel själv. Varför kan du inte kalla det misshandel?
- Nä men.. misshandel. Det är ju tragiska kvinnor som är hemlösa, har dålig hygien och sånt. Sån vill ju inte jag vara.
1 kommentar:
Jag reflekterade aldrig över det när det hände. Jag blev inte våldtagen. Det fanns inget som var ovanligt eller konstigt. Det fanns inget att berätta. Det fanns inget att klaga på. Jag gjorde ju inte som han ville, läste inte hans kroppsspråk.
Idag har jag fått beskrivet för mig att det som hände var våldtäkt, även om jag inte kan tala om det. Och i och med samtalen med dig så blir jag väl tvungen att säga att jag blev misshandlad. Men det har tagit 20 månader.
Jag kan idag säga det. Men om jag tror på det, förstår det och accepterar det.... nej.
Skicka en kommentar