tisdag 13 juli 2010

Kontroll

När jag läste det jag skrev i förra inlägget kom jag att tänka på att det var den enda gången jag fick han ur hans trans, eller vad jag ska kalla det.

Hur kan en person få kontroll över dig? Hur kan hans makt över dig vara så stark att du fogar dig? Att du anpassar dig? Du som var så stark. Så självständig. Så egensinnad.
Det finns en teori om hur en person kan få sådan kontroll över dig. Han tar en liten bit av dig. Hela tiden. Lite mer och mer för varje dag.

Först tar han din rätt till en viss åsikt. "Jag tycker inte om dig när du säger sådär. Sluta med det.". Sen ett linne. "Du ser tjock ut i den där. Släng den.". Han gör narr av dig offentligt. "Haha! Har ni hört nåt så korkat!? Hon vet inte vem som är på 100-lappen! Haha huuur efterbliven får man bli!?" Din självkänsla. "Hon är mycket snyggare än du. Du kommer aldrig kunna se lika bra ut som hon.". Din säkerhet. "Gör du ett enda fel så slänger jag ut dig.". Ditt ordförråd. "Använd inte såna ord! Du vet att jag inte förstår och du säger det bara för att göra narr av mig!". Din rätt att ha känslor. "Du blir så ful när du gråter! Inte ens ditt leende är fint." Din rätt att röra dig fritt. "Varför tar du en dusch nu?? Jag har ju sagt att du ska sitta i sovrummet när jag spelar på datorn!". Din rätt att ha vänner. "Jag tycker inte om henne. Du borde inte vara vän med henne. Hon är inte bra för dig. Det här är mitt hem. Du får inte prata med henne här. Om du gör det så slänger jag ut dig." Din rätt till familj. "Din familj och släkt tycker inte om mig. Dom ser ner på mig. Jag tänker inte träffa dom. Om du tvingar mig så slänger jag ut dig. Då kan du dra åt helvete.". Din rätt att studera. "Vill du få mig att känna mig korkad? Är det vad du försöker göra?". Din rätt att tro på framtiden. "Jag kan inte lova att jag vill vara med dig imorgon! Hur skulle jag kunna göra det!!? Jag kanske träffar någon imorgon som är bättre än du. Och det kan väl inte jag veta om jag gör redan idag!? Är du korkad?? Och träffar jag någon så åker du ut med huvudet före. Illa kvickt".

När någon gör så här mot dig, plockar han bort bit för bit av den du är. Det sker inte över en natt. Min enda egenskap som inte fick en törn av hans sätt var mitt självförtroende. Min tro på att jag kan åstadkomma något.
Men i övrigt blev det mesta förstört. Att ständigt bli hotad att bli utkastad gör att jag är livrädd för att flytta ihop med någon igen. Att inte äga lägenheten själv. Tanken på att ge någon möjligheten att kasta ut mig, eller möjligheten att hota om det, får paniken inom mig att växa.
Jag har svårt för att folk har kul åt att jag säger något korkat. Jag uppfattar det som att dom gör narr av mig.
Jag skäms över att gråta.
Jag är rädd för att bli lämnad på två sekunder. Om någon bättre går förbi.

Det finns inte mycket kvar av en person när de plockat bort dina tankar, känslor, åsikter. Och när han då börjar slå dig har du inga krafter kvar att gå därifrån. Du har inga åsikter, ingen egen vilja, ingen drivkraft, ingen självständighet kvar. Det enda du har krafter till att göra är att försöka att inte göra något fel. Att försöka få han att inte vilja göra dig illa. Att inte få han våldsam. Du ber om ursäkt för det som är hans fel. Men du tror att allt som går fel beror på dig. Du köper det. På det sättet blir det snabbare lugnt.

Det var länge sen nu som jag lyckades ta mig därifrån. Men jag lever med det varje dag. Varje andetag jag tar.

Inga kommentarer: