"..jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.."

Lyssnar på låttexter som aldrig förr. Rader som får en att tänka till eller som lyckas uttrycka en sinnesstämning som jag själv inte kan sätta ord på.

"Dom såg mig som någon annan
och jag kände mig som det

Du släckte alla ljusen den natten
det vackra sa farväl
och jag försvann
Du släckte alla ljusen den natten
och jag minns varje sekund

Och jag drömmer om en framtid som glömmer
och jag drömmer om en framtid utan dig"

De sista två raderna är helt perfekta. Precis så.
De första två raderna beskriver ganska väl reaktioner man kan få. De tittar inte på mig på samma sätt. Jag vet inte vad det är jag ser, men deras blick förändras. Är det medlidande? Avsky? Förakt? Och när de tittar på mig, så förvandlas jag till det dom ser. Någon att förakta för att jag var för svag. Någon att avsky för att jag berättar hur livet kan se ut. Någon att känna medlidande för, för visst är jag ändå rätt så ynklig?

Jag var ganska ignorant innan allt hände. Jag förstod inte hur folk kunde stanna kvar i ett förhållande som var så destruktivt. Det är ju bara att gå därifrån. Det är så lätt.
Idag vet jag varför man fastnar. Jag vill inte säga att man stannar kvar, för det antyder att man har ett val. Jag vill inte heller säga att man gör slut med den andra i ett sådant förhållande, för det är inte det man gör. Man slår sig fri, man lämnar ett liv, flyr och bryter sig ur ett liv i fångenskap. Att göra slut är ett val, att fly är en handling för överlevnad.
Fångenskap är ett ganska bra ord att använda för att förklara hur jag upplevde min situation. Jag befann mig i ett privat fängelse utan insyn. Ett fängelse utan fysiskt galler, men nog så starkt ändå. Som att ständigt bära tyngden av ett fastkedjat klot vid min sida.

"I don't want to die, but I ain't keen on living either"
Så känner jag när allt blir svart. När jag inte förstår varför jag föddes, varför vi finns här, varför man tvingas gå igenom så mycket smärta och lära sig så mycket om ondska. Det vore skönt att försvinna iväg, komma bort. Landa i ett behagligt tillstånd av ingenting.

"..jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.."
Livrädd för alla "tänk om". Tänk om det händer igen. Tänk om jag inte har lärt mig något. Rädd för allt som kan komma. Rädd för allt som kan gå fel. Och samtidigt rädd för att fastna här. I ett tillstånd av så mycket ångest, rädsla och panik.