Hm.. känner mig helt skum idag. Kan inte sätta fingret på det.
Det kan ha att göra med att puckots kompis som är skyldig min kompis en himla massa pengar fortfarande förnekar det och vi måste gå vidare i domstol. Har han ingen skam i kroppen? Tycker han att det är okej att ta så mycket pengar från någon och sedan vägra att betala tillbaka utan några skuldkänslor? Tycker det är märkligt hur en del människor kan fungera på det sättet. Men man har ju lärt sig att dom gör det.
Hela det här får mig att känna att vi aldrig kan vinna mot dom. Har lust att säga så mycket, hur patetiska dom är, hur mycket jag hatar dom.. men jag vågar inte. Jag är rädd för att väcka den björn som sover...
Hade ju varit bra om man hade kunnat polisanmäla puckot. Men det finns ett antal men som hindrar mig. 1) Bevis. Jag har inga bevis. Jag har inte berättat för någon mer ingående om vad som har hänt. Och nu när jag väl pratar har det gått alldeles för lång tid. Så det finns inga vittnen. Kanske grannarna. Dom borde ju ha hört oss i alla fall. I min dagbok skrev jag allt mindre och mindre ju längre tiden gick. Dagböcker är annars ett starkt bevis, men när jag inte har skrivit så mycket mer än "Gaaaaaah" så ger det inte så mycket i en domstolsprövning...
Har mest skrivit om det psykiska jag utsattes för. Och det vet jag inte vilken straffskala det är på det. Typ ingen alls.
2) Jag vill inte se han. Jag kan inte framkalla hans ansikte. Jag kommer ihåg hur han går, vilken stil han har och hur hans tatueringar ser ut, men hans ansikte är som bortblåst. Och jag vill att det förblir så. Jag vill inte möta han i en rättegång. Jag vill inte att han ska se att jag fortfarande mår dåligt och jag vill inte ge han chansen att vinna över mig en gång till.
......Skulle inte klara av att bli ifrågasatt........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar