Inspirerad av en mycket klok ung kvinna, så har jag börjat läsa mina gamla dagböcker. Helt ärligt så är det enormt mycket jag har förträngt och inte kommer ihåg från den tiden. Sitter och läser vad jag har skrivit i början av förhållandet.
En kväll har vi ätit tacos och vi står i köket och ska lägga in allt i kylen. Jag drar ut en låda i köket för att leta rätt på några fryspåsar. Då gormar... ett sidospår, men vad ska jag kalla han? Pucko? Idiot? Den mest intelligensbefriade person jag vet? Sorglig varelse? Hm.. Kärt barn har många namn, men i det här fallet är det nog att hatad människa också har många namn. Pucko, blir bra. Då gormar puckot: "Nej nEJ NEJ NEEEEEJ!!!!! Du VEET vart påsarna ligger!!!" En knytnäve åker in i en kökslucka.
En annan kväll är vi hemma hos puckots föräldrar och har ätit middag. Puckot har hål i en ficka på sina jeans som han har bestämt sig för att laga. Han tar fram ett sykitt. Jag sätter mig och tittar på vad han gör och han frågar hur jag tycker att han borde göra. "Kan jag göra såhär?" Jag frågar om han inte ska använda överlappningsstygn istället, eller vad det nu kallas. Han tittar på mig. Ögonen har blivit alldeles svarta och han ställer sig upp "Men vad FAAN! Gör det själv då!! Prata inte så att du vet att jag inte kommer förstå!!!" Hans förklaring senare var att han hade känt sig kränkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar