...

Jag vet inte vad jag ska skriva här längre. Jag har läst en bok som handlar om en tjej som fastnar i ett misshandelsförhållande. Den var bra, men början av boken störde mig.

I vilket fall som helst så är jag inte nere särskilt ofta längre. Jag mår okej. Jag drömmer fortfarande sjuka drömmar, men inte lika ofta.
Jag blir fortfarande tokarg på ogenomtänkta kommentarer och sånt. Men jag börjar lita på människor runt omkring mig. Och det är för att jag har börjat lita på mig själv igen. Jag måste tro på att jag ser tecken på när folk vill mig illa långt innan dom får chansen. Jag vill inte leva mitt liv med ena foten i det förflutna. Nästa gång någon vill mig illa kommer dom inte få en chans att bryta ner mig på samma sätt som puckot lyckades med. Jag måste tro på det, för annars är det ingen idé att ge livet en chans. Och jag tycker att det vore ganska tråkigt att inte ge livet en chans till.