Nu har jag påbörjat KBT-terapi.
Mitt posttraumatiska stressyndrom har börjat göra sig påmind igen. Eller börjat och börjat. Så har det varit sen i julas.
Minnesbilder dyker upp. Nu är det alla övergrepp och våldtäkter som dyker upp. Kroppen reagerar på samma sätt som förut. Jag stänger ner, jag fryser till is. Min terapeut liknade mig vid ett rådjur. När dom blir rädda fryser dom och kan stå helt stilla i flera timmar.
Utöver allt som puckot utsatte mig för, så är det en hel del annat som gör att jag inte har det liv jag vill ha. Jag hoppas att jag kommer kunna vända allt till rätta. Det får ta den tid det tar och det får kosta vad det vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar