fredag 20 april 2012

psykbryt

Idag har jag haft ett psykbryt. Varit helt jävla förstörd och inte betett mig så bra.
Jag blir rädd av en massa saker som jag inte ens förstår. Jag förstår inte ens att jag är rädd när jag börjar skrika och gorma.

Som tur var hade jag KBT-terapi idag. Jag kommer in och kan inte dölja att jag mår skit. Ja, det är väl hela tanken med KBT att inte dölja något för sin terapeut. Jag berättade vad som hänt.
Min sambo har flera ex och föredettingar som han fortfarande är vän med och umgås med. Igår slog det slint för mig när ytterligare ett ex hörde av sig. Jag orkar inte mer. Jag vet alldeles för mycket om hans förflutna och jag orkar inte hålla uppe en fasad om att jag tycker att allt är så jävla okej med att jämnt och ständigt behöva vara trevlig mot hans ex. Jag har inte valt att ha dom i mitt liv och jag vill inte ha dom i mitt liv. Jag har svårt att tro på min sambo när han säger att de bara är kompisar. Kan två personer som varit tillsammans sluta ha känslor för varandra och bara bli kompisar? Jag vet inte. Jag tror inte det. Så jag ställer miljarders frågor för att försöka få svar på om dom har känslor för varandra eller om jag kan vara lugn.

Idag fick jag förklarat för mig att - i det läge som jag är i idag i mitt PTSD så är det en normal reaktion. Det är normalt för mig att bli arg och väldigt upprörd och ifrågasätta allt för att jag är rädd. Jag är rädd för att bli lurad, bedragen och lämnad. Jag är rädd för att bli sårad. Jag är rädd för att allt blir likadant som det var med puckot och att jag kanske faktiskt dör av en flygande kökskniv den här gången.

Det känns skönt att veta varför jag reagerar som jag gör, för det är hemskt att reagera och må såhär och jag vill göra allt annat än det jag gör. Jag har inte kontroll.

Min KBT-terapeut har nu föreslagit att jag ökar längden på mina sessioner hos henne så att vi snabbare kan behandla PTSD. 2-3 månader trodde hon att det skulle ta. Med en massa övningar varje vecka. 80-90% blir symtomfråga. Håller tummarna för att jag är en av dom. För livet med PTSD suger. Det suger så sjukt mycket att det är helt stört. Och det går ut över min sambo. Och det suger ännu mer.

Jag har fått andningsövningar som jag ska göra två gånger per dag. Jag ska gå ut med soporna varje kväll. Jag är nämligen rädd för att vara ute själv när det är mörkt. Och jag måste göra det långsamt, för att när man har PTSD så stressar man. Allt måste gå snabbt, det som är obehagligt och det mesta i sitt liv.
Sen ska jag gå och fira min sambos kusin imorgon. Jag får alltid ångest inför och under en sådan tillställning. Jag är väldigt obekväm. Men jag ska koncentrera mig på att inte vara så vaksam. Ja, det här är ju under förutsättning att min sambo fortfarande vill ha mig efter dagens psykbryt.
Efter det ska jag på aw med mina kollegor. Som ett andra test. Och då får jag inte heller ha kontroll på allting och iaktta alla människor.

Och jag är helt förstörd idag. Vi får se hur det går. Jävla skitdag.