Telefonsamtal

Jag hade flyttat ut. Det har gått några veckor och jag tror att han har lugnat ner sig lite. Ville tydligen fortfarande tro att han var bättre än han någonsin har visat. Jag har ett missat samtal på mobilen från han. Jag är på väg upp till min bror för att ha en trevlig kväll och titta på film.
Jag ringer upp för att se vad det var han ville. Han undrar om vi kan träffas. Nej, hinner jag svara innan jag egentligen har hunnit höra hela frågan.
- Nähä, varför inte då?
- Jag vill inte.
- Varför inte?
- För att jag inte vill.
- Har du träffat någon annan?
Det hade jag inte, men jag antog att det var bäst att ljuga.
- Ja, det har jag.
 Han blir tyst och jag hör han andas häftigt.
- Din jävla hora!
Han skriker som en galning.
- Har ni knullat?
- Ja.
- Du som sa att du aldrig skulle göra så här. Du ljuger så jävla mycket. Vad mer har du ljugit om? Har dom här fyra åren varit en lögn det med? Tack så jävla mycket för att du har slösat bort fyra år av mitt liv.
- Tack detsamma.
- Varför har du knullat med han?
- För att jag ville hinna före dig.
- Du ville hinna före mig?
- Ja, lyckades jag?
- Jävla hora.
Sen spårar samtalet ur totalt, mer än hittills, det vill säga. Jag fick höra att min familj var horungar. Mina vänner var .. ja, vad han tyckte att dom var har jag glömt. Min jävla överklassfamilj har alltid sett ner på honom för att han var elektriker. Osv osv. Jag blev riktigt förbannad. Jag satt och skrek på honom samtidigt som jag grät. (Jag gråter när jag är arg... medfödd grej, antar jag)
Jag tänkte inte på hur lång tid som gick. Men tydligen lång tid. Riktigt lång tid. För när jag väl la på luren och gick upp till min bror, var han, hans dåvarande flickvän och min mamma ute och letade efter mig. Jag försökte hålla mig samlad, men det gick inte. Dom såg att jag var förstörd. Och då fick min bror för första gången veta att puckot inte var fullt så bra som de tidigare hade trott.

Några dagar senare skickade han ett meddelande och berättade att han hade skaffat sig en ny tjej. Han ringde några dagar senare och jag svarade. Var lite nyfiken på vad han skulle säga den här gången. Han ville fika inne i stan. Okej, sa jag. Åkte in och mötte han. Han hade skaffat en ny tatuering i nacken. Tecknet för våg. Horoskop, ni vet. (Det lär inte så många ha, så ser ni en snubbe med den tatueringen så spring!)
Fikat blev faktiskt ganska intressant. Jag kände att han inte hade den minsta kontrollen över mig längre. Jag satt och skrattade åt honom. Han berättade om sin nya tjej. Att hon inte luktade så gott mellan benen, så han ville inte gärna dit ner.
Kommentarer, någon? Hmmmm....... pucko? Yes, indeed.

Jävla skitsamhälle

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hustru-forsvarade-sig-med-kniv--fick-fangelse

Jag har träffat några av dom som sitter i hovrätten. Gamla gubbar allihopa. Dom borde bytas ut. NUUUUUUUUUUUUUUU

En helt vanlig kväll

Under oss bodde en ung kille. Han hade ofta fester och spelade hög musik. Jag jobbade som servitris och hade konstiga tider. Jag var helt slut när jag kom hem, men kunde inte sova på grund av alla skrik, rop och musik. Han blev också störd. När grabben under och hans polare stod ute på deras balkong hängde Puckot sig ut över balkongen och försökte spotta på dom.
En kväll fick han nog. Han hämtade sin golfklubba och knackade på hos grannen. Jag vet inte riktigt vad han sa eller vad som hände. Men tyst blev det.

You're the devil in disguise

Jag skulle hämta dom sista grejerna som jag hade missat att få med mig tidigare. Hans nya tjej bodde redan hemma hos honom och jag ringde för att be honom att komma ner med grejerna.
- Vet du vilken ringsignal det är när du ringer? You're the devil in disguise. För det är vad du är. En djävul.

Spegelbild

Jag gick och köpte boken "Bättre självkänsla nu" strax efter att jag lämnat puckot. Jag kunde inte se mig i spegeln. Jag var för ful. Jag var blek och trött. Orkade inte ta hand om mig själv.

Varje dag tvingade jag mig fram till spegeln, tittade mig själv i ögonen och sa:
- Jag är vacker. Jag är vacker. Jag är vacker.
Jag kunde inte påbörja första ordet utan att tårarna rann nerför kinderna. Jag kände mig förbrukad. Skadad. Förstörd. Jag var inte vacker.

De första månaderna hade jag kunnat ge allt för att någon skulle komma och övertala mig att jag faktiskt var vacker, för jag kunde inte lura mig själv. Det gick inte in. Jag började aldrig tro på det.

Idag behöver jag bekräftelse i överflödiga mängder. Jag kan aldrig slappna av. Tänk om han inte tycker att jag är snygg idag. Han kanske inte tycker om mina kläder. Han kanske såg en tjej idag som var så grymt snygg att han insåg hur ful jag är.

Det är segt och äter upp ens energi att hålla på att oroa sig hela tiden för att någon kanske är snyggare. Oattraktivt också. Det händer mer och mer sällan att jag får dom här tankarna. När de väl kommer styr dom mitt liv. Idag accepterar jag att folk kan tycka att jag ser bra ut. Jag ser det inte alltid, men jag har fortsatt med mitt mantra. Förut sa jag det högt för att det skulle gå in. Idag går mantrat igång varje gång jag tittar i spegeln och jag tror att det fungerar.
Om en främmande person tittar på mig tänker jag att personen tyckte att jag var snygg, vacker, hade fina kläder eller dylikt. Förut tänkte jag att det var någonting fel. Har jag sminkat mig konstigt? Är jag så ful att han inte kan sluta titta? Man kan ju aldrig veta vad personer tänker, så varför inte tolka in otroligt positiva saker när det ändå är din hjärna som bestämmer.

Indestructible - Robyn

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and
it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

En dag ska jag nå dit.

Behandling

Nu var det ett tag sedan jag fick träffa en ny läkare inom psykiatrin. Hon var bra. Hon ifrågasatte ingenting. Hon tyckte att det var okej att jag kallade han idiot och pucko. Hon började till och med själv kalla han det.
Samtalet resulterade i en höjd dos antidepressiva och jag ingår nu i deras behandlingsprogram. Inga frågor om alkohol. Tänka sig!
Undrar dock hur min journal ser ut efter mitt telefonsamtal som jag hade med den förra nissen. Men jag var väldigt tydlig med vad jag tyckte va fel och det verkar ha gett resultat. Bra. Även om det står att jag kanske är lite.. knäpp... i journalen.

Men det går åt rätt håll och nu blir det ljusare igen ute. Topp.

skuld

Jag har kommit på att jag misstror mig själv.
Var det verkligen så farligt? Är jag för känslig? Överdriver jag? Hade alla andra kunnat vara med om samma sak och klarat det bättre? Hade dom kallat det misshandel? Våldtäkt?

Jag mår mycket bättre idag än för bara ett halvår sedan. Men jag har nog inte riktigt accepterat allt än. Jag anklagar fortfarande mig själv för att ha en del av skulden av allt som hände. Jag visste hur han skulle reagera när jag hackade lök på mitt eget sätt och inte på hans sätt. Jag visste och ändå valde jag att gå emot honom hela tiden, nästan varje dag. Det var min hämnd, men det gjorde ju allt bara värre.
Samtidigt var det ju omöjligt att leva och inte göra han upprörd. När han flyger i taket över att jag andas så finns det ju inte en chans att komma undan han. Ändå undrar jag ibland om jag överdriver. Om jag är för känslig. För svag.

Jag fogade mig när jag redan knuffat han över gränsen. Då ville jag bara överleva. Förstår inte riktigt. Det är inte det smartaste sättet att förhålla sig till en sån människa.. Med antisocial personlighetsstörning.. En psykopat..

Trauma

Att utsättas för ett trauma är påfrestande. Man utsätts ofta för livsfara. Något outhärdligt. Kroppen har ett inbyggt skyddssystem som innebär att man slåss eller flyr. Vid ett trauma sätts de här systemen ur spel. För att skydda sig själv tar man istället till andra strategier för att överleva.

Ofta pratar man om våldtäkter, då symptomen ofta uppkommer vid just våldtäkt. Men även misshandel kan ge upphov till exakt samma symptom.

Isolering innebär att man skiljer ut känslor från situationer och händelser. En kvinna kan till exempel i detalj redogöra för vad som hände under våldtäkten men det är som att hon pratar om någon annan. Eller så går hon till jobbet eller skolan nästan dag och verkar vara precis som vanligt. Det handlar helt enkelt om en känsloblockering.

Splittring - eftersom verkligheten blir outhärdlig splittrar man upp den i delar som man sedan har svårt att se sammanhang i. Det kan till exempel handla om minnesbilder från våldtäkten som inte verkar höra ihop. Det kan också handla om att man splittrar upp kropp och själ. En del kvinnor beskriver det som att de lämnar sin kropp under våldtäkten/misshandeln. Andra kanske kan komma ihåg precis hur tapeten såg ut men kan inte minnas hur övergreppet gick till.

Bortträngning - vid bortträngning stänger psyket helt ute minnen som är outhärdliga. Man kan inte komma ihåg bitar från tiden före, under eller efter våldtäkten. Ibland kommer man inte ihåg något alls. Personer som utsatts för övergrepp som barn kan helt ha förträngt detta, minnesbilderna kan börja komma i vuxen ålder. Minnen från bortträngningar kan komma tillbaka i vaket tillstånd eller i drömmar, men det är inte alltid man kan koppla ihop dem med våldtäkten/misshandeln.

Förnekande - Vid förnekande så vägrar man att godta en verklighet som känns för hemsk och "bestämmer sig" därför för att det inte alls har hänt. När någon frågar hur man mår förstår man inte alls vad de pratar om. Kanske väljer man att se våldtäkten som att man hade sex.

Identifikation - När våldtäkten eller våldtäkterna sker i en relation kan vanmaktskänslan bli extra stor. Man klarar inte av att se personen som man kanske är beroende av och /eller älskar som en våldtäktsman. Man försöker "sätta sig i den andres ställe" för att kunna förstå och känna empati. Han har det ju så jobbigt just nu, han är ju snäll egentligen men han har ju haft en så svår uppväxt.

Lägga skuld på sig själv - Att kvinnor som utsatts för våldtäkt ofta lägger skuld på sig själva handlar om många saker, framför allt om de värderingar som råder i samhället. Men att lägga skuld på sig själv kan också vara en försvarsstrategi. Genom att vårt eget handlande får betydelse för det som hände kan vi känna att vi hade viss kontroll över situationen. Om jag bara hade gjort annorlunda, inte druckit, inte kysst honom... så skulle det aldrig ha hänt. Det innebär att samma sak inte behöver hända igen.

Mystiska saker

jag vaknade idag med ett rivsår över knät. Jag kommer ihåg att jag la mig på andra sidan i sängen. Men när jag vaknade imorse låg mina pyjamasbyxor strax nedanför kudden. Så vitt jag vet låg dom inne i garderoben.
Antingen låg dom inte inne i garderoben och minsta katten har tagit dom som byte, vilket inte alls är ovanligt. Eller så har jag lagt dom där själv. När jag sov.
Kanske borde sluta ta mina sömntabletter. Får testa till helgen...

Att bli ihågkommen

Jag vill betyda något för någon. Jag vill bli ihågkommen.
Under fyra års tid träffade jag puckots mormor ungefär en gång i månaden. Jag var på sjukhuset och hälsade på varje dag när hennes man var inlagd på hjärtintensiven efter en hjärtinfarkt. Dom blev alltid så glada när jag kom.
Ett år efter att jag tagit mig bort från puckot träffar jag hans mormor igen. Jag går fram och hälsar. Och hon kommer inte ihåg mig. Jag förklarar vem jag är. Och hon kommer inte ihåg mig.
Hennes barnbarn har utsatt mig för ett rent jävla helvete och hon kommer inte ihåg mig. Hade det varit rättegång idag och hon eller någon annan skulle bli utfrågad, så hade dom bara förklarat att dom inte vet vem jag är eller varför dom har blivit kallade.
Varje gång jag var där fick jag en stor kram. Jag kände mig välkommen. Men det var tydligen fler i den där familjen som visade sig vara äckliga psykopater.
Efter allt som har hänt så vill jag umgås med människor som kommer att komma ihåg mig om ett år, två år. Jag vill inte slänga bort år på folk som inte uppskattar mig, som inte kommer ihåg att jag var där när dom hade något att fira eller när något var jobbigt.

persienner

I morse drog jag upp mina persienner, likadant som jag gör varje morgon. Men idag ägnade jag lite mer eftertanke åt detta viktiga uppdrag och studerade hur jag drog i snöret och snurrade fast det i plastgrunkorna (ja, det är ett ord).
Som en blixt från klar himmel hör jag då puckots röst i huvudet.
- Måste du knyta fast snörena sådär?? Dom går ju inte att få loss lika snabbt när du snurrar dom så där!
Han blev tokarg och jag undrade vad som i helvete hände. Kan man bli sur över hur jag snurrar persiennsnören?? Idag accepterar jag bara att han var, troligtvis är, ett stort jävla pucko. Det var ytterligare ett sätt för han att krympa mitt livsutrymme.
Sättet jag drar upp persienner, sättet jag hackar lök på, sättet jag knöt mina plastpåsar.
Ja, det finns mycket här i livet man kan göra fel. Tydligen.
Vilket pucko...!

Drömmar

Drömmarna är fortfarande inte så roliga.

Drömde att jag skulle hem till puckot. (Varför??????) Han bodde numera i ett radhus med en tjej. Jag går in i radhuset, han är ensam hemma. Han är väldigt trevlig och tillmötesgående, men så fort hans tjej kommer in i huset vänder han totalt. Han börjar gorma och skrika på mig. Jag flyr ut ur huset och börjar springa mot tunnelbanan. Vägen dit är bara en stig på en åker. Jag springer och springer, men benen bär inte. Jag trillar och ser i ögonvrån hur han är på väg att attackera mig.
Sen vaknar jag.

Jag somnar igen och drömmer nu att jag åker skidor. Sätter mig mitt i backen bredvid en ölstuga. Det sitter några tjejer runt en brasa som jag börjar prata med. Dom är trevliga och roliga. Sen dyker puckot upp. Han vevar armarna aggressivt i stora gester:
- Vad gör du här!? Förföljer du mig, jävla psyko!!?? Försöker du bli kompis med min tjej!?
Jag drar på mig skidorna och åker därifrån så snabbt jag kan, men han följer efter.
Sen vaknar jag igen.

Vad betyder drömmarna?

I natt vaknade jag av ett ljud. Jag går upp till ytterdörren och tittar ut genom dörrögat. Ser ingenting. Därefter blir det mörkt. Nästa gång vaknar jag upp ovanpå täcket i min säng. Hör ett ljud så jag går ut i hallen och tittar i dörrögat. Tar fram nyckeln till överlåset. Då märker jag att jag redan har låst.
Har jag somnat ståendes vid dörren?
Fan, komer inte ihåg någonting.